Saltsillen va ingen saltsill hm..

Ni vet väl hur det är när man handlar och ska snabba sig och bara hämta den där enda saken men så ser man något mer som man inte kan leva utan och som man rycker i hastigheten(himla lång mening det här).
Sist jag handlade högg jag saltsill  och idag (efter alla tårar )tänkte jag att det vore gott med den och stekt lök och mjölksky men se då var det ingen saltsill utan vanlig strömming!
Då känner jag mig som en treåring som fått en godis påse utan godis!
Nu var det bara att göra det bästa av situationen och jag gillar ändå strömming.
 Det bästa just då var att låta mamma steka firren och jag gjorde potatismoset.

Mamma kryddade med salt,peppar,  la rejält med dill mellan fileerna och
vände i grovt rågmjöl.
Stekte de knorpiga i smör utan brådska och hetta.
Moset blev fluffigt av goda King Edvard,mjölk,smör,salt,vitpeppar och det bästa RIVEN MUSKOT,I love it!
Frida rev lite morötter till.
Det är gott att blanda ättikslag(socker,ättika,vatten) och droppa på strömmingsfileerna. Blir det dessutom några kvar efter middagen så är det kalas att skiva rödlök och lägga in de små strömmingarna.
 Nu var fisken så god så det blev bara två kvar så vi får slåss om dem imorgon.
 Inlagd strömming på hårdmacka  det är guld det!

image122


Kommentarer
Postat av: Mona

Läser ditt inlägg från både idag och igår, och känner hur det tåras... I morgon är det ett år sedan min älskade pappa somnade in *saknar så det gör ont*. Och i nuläget så ligger min goa mamma inne på lasarettet, jättedålig och de vet inte riktigt var de ska börja kolla för att alla värden är så dåliga, usch... livet är inte alltid som man vill ha det, eller hur?!
Men jag är glad för både din skull och din pappas att han nu vet och inte så att säga tenderar att "sopa under mattan". Min pappa var som han alltid sa: -man är ju viking. Och då visar man inte hur ont man har eller hur rädd man kan känna sig. Och då fick vi också gå på hans linje och inte låtsas om riktigt hur illa det var, för att han så tydligt visade att han verkligen inte tänkte resignera för cancern. Och däremellan kramades vi så mycket vi orkade :o) Men så fick han nog minst ett år extra i livet, pga. sin "tjurighet", och vill jag hoppas, alla kramar...

Skickar en hög med styrkekramar till dig!

2008-05-07 @ 11:16:24
URL: http://monizz.blogg.se
Postat av: Anonym

Ja man är ju inte precis ensam om att gå igenom det här, du har ju så det räcker du också. Vi får göra det bästa av situationen,många kramar tillbaka/Karin

2008-05-07 @ 15:30:59
URL: http://chiliconkarin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0